Tugga är livet som sagt!
I onsdags gick husse och mattes bil sönder och de blev tvungna att förlita sig på lokaltrafik och snälla svärföräldrar som skjutsade dem (och även åkte hem till mig på dagarna). Mattes pappa skulle laga bilen på lördagen så på fredagen skulle matte åka buss till jobbet. När vi gått morgonpromenad på fredagen och kom in på gården tog jag upp en björkkvist, jag gillar ju att tugga på saker...
Helt plötsligt svalde jag en del av kvisten och den satte sig helt fel i halsen. Jag fick panik och försökte klösa av mig min hals och hänga mig i kopplet. Matte fick också panik och försökte gräva i min hals... Inget lyckades och matte sprang in med mig i köket. Jag fortsatte klösa av mig huvudet och matte ringde till sina svärföräldrar med gråten i halsen, bilen var ju trasig så hon kunde inte skjutsa mig till veterinären. Svärfar rådde henne att ringa veterinären så skulle de skjutsa ner oss. Matte ringde till veterinär Nälser men han öppnade inte förrän klockan 8!
Jag fortsatte desperat klösa min hals och mitt huvud så till slut lade matte ner mig på golvet, tog en ficklampa och lyste ner i min hals medan hon grävde i den för glatta livet. Så småningom fick hon upp den elaka pinnen. Vilken pärs, jag var helt slut efteråt och ville bara ligga på mattan och vila. Mattes svärfar trodde att jag kanske hade lärt mig en läxa att inte tugga på allt men matte var cynisk och sa att hon anade att jag skulle ha lika dåligt minne som vanligt.
Ett par timmar senare kom min husses mamma hem för att kolla till mig så jag överlevt pärsen. När vi gick ut på gården var morgonens drama ett minne blott och jag plockade nonchalant upp en kotte på en gång och tuggade på den... Folk tycker jag är är lite wild and crazy och matte undrar om mitt tuggbehov kommer att växa bort någon gång. På lördagen blev bilen i alla fall lagad och då fick jag äntligen åka bil igen och ligga och njuta i min bur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar