Borta bra men hellre en rådjursstek i skogen... eller hur var det nu?

Vad skådar mitt norra öga?


På påskdagen tog vi en morgonpromenad i det vackra vädret och det var då de dök upp. Två stycken rådjursstekar stod och grillade sig i solen, mitt på åkern, inte alls långt ifrån oss. Kom hit så kan vi prata lite sa jag, helt utan (rådjurs)baktankar.





Glöm det, sa de och sprang fort bort över åkern. Nedrans, jag var såå nära att få en delikat frukost.








När vi kom hem till mattes föräldrar igen var jag lite törstig. Som tur var så rann det vatten från taket så jag tänkte ta mig en slurk. Vattnet droppade rakt i mitt huvud så jag kunde inte ens dricka, jag blev bara ännu mer irriterad! Inget käk, inget vatten. Jag trodde påsken var en högtid där man skulle äta och dricka gott, ack vad jag bedragit mig. Vatten i en fängelsehåla i källaren och bara tugga på en benknota (som säkert kommer från någon annan stackare de tagit död på). Hoppsan, matte gav mig en arg blick, jag fick visst lite fläskkotlettrad igår som jag råkat glömma bort att nämna...

När jag sprungit som en galning på mattes föräldrars tomt (och slitit av påskfjädrarna i riset) så var det dags för bilåkande igen. Vi var tvungna att åka i mattes mammas bil för att vi skulle få plats. Jag behövde inte åka i buren utan fick en hel avdelning för mig själv med mjuka plädar. Det var spännande att stå och titta ut ett tag men sedan blev jag trött och sov en stund. De åkte först på loppis, sen käkade de mat och till sist skulle vi åka till mattes systers sommarstuga och träffa tjocka släkten som de sa. Jag har träffat den där släkten förut och jag tycker inte de ser så tjocka ut, ganska normala faktiskt. Taskigt av matte och husse att säga sådär... Bland tjocka släkten så finns det lite barn som krälar på golvet. Jag skulle gärna springa och leka med dem om jag fick men det får jag såklart inte heller. Hage av kompostgaller i ett hörn, det är min melodi...

När vi äntligen kom hem till Borlänge på kvällen så stod den svarta katten och drack ur MIN vattenskål. Jag blev så jäkla paff (matte med för bilden hon skulle ta blev alldeles misslyckad). Jag var tvungen att gå fram och titta lite närmare och då vinkade katten till mig! Tänk att hon också kan vinka, precis som jag! Jag tror att hon hade saknat mig...

Visst är det kul att få vara borta ibland och lukta på lite nya ställen men mitt favoritordspråk är i alla fall: Borta bra men hemma i soffan är bäst..