God Jul!

Ho, ho, ho! God Jul i förskott önskar jag er allihopa! Jag är ute med önskningen i god tid för på julafton kommer jag ha fullt upp med att käka julmat, jaga Gösta, öppna julklappar, jaga Gösta, sova, jaga Gösta, träffa tomten, jaga Gösta - ja, ni fattar!

Jag ska faktiskt få träffa tomten för första gången i år. Förra året fick jag vara hemma under själva julklappsutdelandet, tomten hade lämnat klappar till mig som jag fick öppna efteråt. Undrar vad jag får i år? Jag har önskat mig massor av köttbullar, korvar och smaskiga ben att tugga på!

Titta bara på mig! Vilken tomte kan motstå det här söta ansiktet? Jag kommer nog få mest julklappar av alla så snäll och söt som jag är! Hoppas inte tomten såg när jag gnagde på ett hörn av köksbordet, lite på kökssoffan och på en köksstol härom veckan...

Om han gjorde det så ska jag berätta för honom när vi träffas att jag inte gjorde det för att vara dum. Jag gjorde det för min älskade husse och mattes skull, de behöver verkligen få hjälp att förstå att det är dags för nya, fräscha köksmöbler. Vem vet vad tomten har i säcken till husse och matte....? (Please tomten - rädda mig ur den här pinsamma situationen! Vi har ju för sjutton nästan bott grannar, ja i alla fall i samma kommun, när jag var liten! Det är bara i år du behöver rädda mig och bära tunga köksmöbler- jag lovar! Nästa år är jag en stor kille och då kommer jag inte gnaga på möbler mer...)

Dela med dig - det är snart jul...

Jag vet att det var längesen det blev något bloggat, matte har många ursäkter... Kameran blev bl.a. överhettad och slutade fungera så de fick lämna in den på fotoaffären för att kunna få ut de 350 bilderna som satt fast i den.

- 350 bilder på hundar och katter, är det era bilder? frågade expediten i fotoaffären högt när han lyckats få ordning på kameran och minneskortet och få ut alla bilder... Husse och matte skämdes lite men blev tvungna att erkänna att så var fallet. Så här kommer några av de 350 bilderna på oss!- Mmm, en tjurmuskel till mig! Tack!

-Vad har du där? undrar Gösta.. -Är det en flöjt?

-Kanske det, men du får inte låna den. Den är bara min.

-Det är ju snart jul, du kan väl dela med dig!? Räkna inte med några julklappar från mig Mållgan om du tänker vara så där självisk.

-Den här disktrasan är bara min i så fall, tro inte att du ska få smaka på den!

-Usch vad du stinker disktrasa Gösta, ska jag tvätta dig lite? Förlåt att jag var lite egoistisk tidigare men du får ju ligga bredvid mig i fåtöljen. Du, vi är väl vänner nu, eller hur? Du menade väl inte allvar med det där att jag inte skulle få någon julklapp från dig? Jag är nämligen VÄLDIGT snäll, som man alltid ska vara, och också VÄLDIGT förtjust i julklappar. Du är väl inte långsint som matte? Hallå Gösta! Vakna! Du lyssnar väl på vad jag säger? Gösta!?

Snillet spekulerar

Enkelsäng...

..dubbelsäng...

...och våningssäng! Jo, den svarta högen som ser ut som någon oformlig Barbapapafigur ovanpå min bur är faktiskt en katt...believe it or not. Jag tror att hon heter Barbafräs, hi, hi!

Lögardagen

-Snälla, vi kan väl prata om det!!! Jag är inte så lortig, jag kommer bestämt ihåg att det kändes som igår det var baddag..eller i förrgår..eller..kanske någon liten ynka månad sen. Jag har hundmat att erbjuda, jag kan fixa ett par fina kattskinn. Säg bara vad du vill ha så fixar jag det!

-Den gubben gick inte sa matte och husse! och sedan vred de på kranen för fullt. Fy fasen, tvål i munnen också, vad irriterande!Finns det inget förhandlingsutrymme nu för tiden, jag bara undrar... Jag skulle ha sagt ifrån redan som liten så de hade fattat att jag inte gillar det här.

-En äcklig, rosa frottéhandduk! Den är torr och hård mot min magra stackars lekamen, nej nu går jag! Det finns faktiskt gränser för vad jag kan tolerera!

-Eh..hallå. Ursäkta? Kan någon öppna dörren?

Det finns bara en bra sak med badning, man får massa godis efteråt! (Och ja, ni ser rätt, jag tvingas till den slutliga förnedringen att göra "high five" för att få de stackars godisbitarna. Jag önskar att jag fått bo hos någon av husses eller mattes föräldrar istället, där skulle jag aldrig behöva jobba för godis.)

Den ännu större överraskningen...

Det här är vår nya kattunge som matte och husse har kallat Margot i tre veckor. Jag har aldrig fattat varför de har sagt "det är en söt liten tjej".

Jag har funderat på om jag haft fel så jag har dag ut och dag in undersökt katten..

..både fram...

..och bak, och visst sjutton är vi lika. Jag visste väl att det var en kille! Det var en stor överraskning för matte och husse när kattungen skulle vaccineras på Djursjukhuset igår och veterinären kommer med den stora överraskningen att Margot inte är en tjej utan en kille.. Ha, ha, ha! De kunde ju ha frågat mig så hade jag berättat på en gång! Men, men...vem lyssnar på en hund?

Hur som helst så är det min favoritkompis, hona eller hane spelar ingen roll! Gösta heter katten nu och vi är faktiskt bästisar!

Den stora överraskningen!

I söndags så såg matte och husse så förväntansfulla ut. De körde ut bilen ur garaget och vi hoppade in och åkte iväg. -Vad ska vi göra? frågade jag. -Du får snart se! sa matte. Det är en överraskning.

Vi parkerade bilen hemma hos husses föräldrar och det tyckte jag var en jättebra överraskning så jag började vifta på svansen och springa mot deras ytterdörr. -Nej,det är inte att vi skulle hit som är överraskningen sa matte, det är något annat.

Vi gick in och jag hoppade runt som en tok därinne när jag fick träffa husses föräldrar men sedan försvann plötsligt husses pappa. Jag funderade var han tog vägen men han kom snart in igen med någonting gömt bakom ryggen. Han gick in i köket och la sen någonting stort på min matplats.

-Varsågod! sa husses pappa. Jag har varit ute och jagat älg hela veckan och nu tog jag hem en säck med delikatessben till dig. Jag gick fram och slickade lite på benet sen blev jag lite fundersam och tänkte på det här med vett och etikett, husse och matte har inte lärt mig så mycket om sådant. Hur sjutton gör man med ett sådant här ben då? Vilken gaffel ska man börja med när man hugger in på ett ben i den här storleken, man vill ju liksom inte göra bort sig.

Sen fick jag se mitt gamla tuggben som låg på mattan. Jag tyckte nästan jag hörde det ropa till mig "ta mig, jag behöver dammas av och du vet ju hur man tuggar på mig!". Jag stod som en åsna mellan två hötappar men sen bestämde jag mig...

...hellre verka kräsen och nobba älgbenet än visa sig dum och äta det med fel gaffel. Jag ville ju inte skämma ut husse och matte eftersom de inte hunnit lära mig etikettsreglerna när det serveras älgben. Så fick det bli. Nya ben kan vara bra men gamla invanda ben som man vet hur man ska hantera är de bästa!

PS. Vi fick med oss säcken med ben hem ifall jag skulle ångra mig. I torsdags luktade det lik i garaget så husse blev tvungen att ta ut säcken med ben och ställa den utanför garaget. Idag höll vi för nosarna och åkte vi till soptippen med säcken och jag tyckte jag hörde husse muttra något om en kräsen hund. Ja, ja, han skulle bara veta hur det egentligen låg till men jag håller väl tyst den här gången...

Vad f-n är det här?

För drygt en vecka sedan hände något mycket konstigt! Vi åkte bil, stannade på ett ställe, åkte bil igen hemåt men nu var det någon som skrek högt i baksätet. Jag fattade ingenting (och ont i öronen fick jag)! När vi kom hem fick jag se vad det var, det var något litet och ulligt som satte sig i trappen.
-Vem är du då? frågade jag försiktigt.

-Det är jag som är Margot och jag kommer att ta kontrollen över det här huset från och med nu. Capisce? svarade hon.

-Jag kommer att ligga och se gullig ut i din säng, äta din mat, hänga i gardinerna, försöka få dig att jaga mig (så du får skäll sedan) och vara en allmänt dryg liten kattunge, fortsatte Margot medan hon knaprade i sig min hundmat...

-Jag kommer till och med ta över din nya fåtölj! sa Margot sen retsamt. Men nu går skam på torra land tänkte jag.. Här ska ingen katt komma och bestämma villkoren och ta min fåtölj så jag blev tvungen att höja rösten och säga:

-Vi kan väl dela? Snälla?

Skyll er själva!

I början var min matte och husse stenhårda på en sak, att inte ge mig något vid bordet så jag inte skulle lära mig tigga... Men intentioner och gränser kan ändras och tänjas på har jag lärt mig nu. Ett längre tag har matte och andra släktingar, no names, fallit för min bedjande blick och gett mig lite smakbitar av det ena och det andra då och då. Inte så mycket men tillräckligt för att jag snabbt skulle förstå att tiggande kan löna sig. Min matte har försökt att gå från matbordet och ge mig grejerna på annan plats om jag fått smakbitar medan andra släktingar stuckit till mig saker i smyg under matbordet, no names, trots att matte och husse bestämt sagt ifrån...

Detta har resulterat i att så fort matte eller husse tar fram något ätbart är jag som en igel, ett plåster, en klisterlapp, en rulle silvertejp, en öppnad superlimstub som håller mig MYCKET nära det ätbara med blicken fixerad antingen på den som håller i maten eller själva mackan, bananen etc. Nu ångrar de bittert att de låtit mig bli den där tiggaren, sorry losers - too late!

Mitt nya trick! ZZZZzzzzz...oj hoppsan, jag är så trött av allt tiggande så jag somnar här framför dig..

Va!? Oj! Hur hamnade jag så här nära mackan? Har jag börjat gå i sömnen? Tänk så tokigt det kan bli... (blink, blink) Slickade jag på mackan också? Nej men det var absoluuut inte meningen, då ber jag så heeeemskt mycket om ursäkt (eller hur!)!

Vem vill vara en trattkantarell? Inte jag!

Oj, oj, oj! Aj, aj, aj, vad det är synd om mig, det kan ni väl se? Igår hade jag en pytteliten reva på trampdynan som irriterade lite. Rättare sagt, den irriterade jääää*ligt mycket... Så mycket så att jag bearbetade tassen, slickade och bet om vartannat, och lyckades göra den lilla revan till ett betydligt större sår.

Igår var såret ännu värre än dagens bild men det kanske beror på att jag inte har fått slicka på tassen överhuvudtaget sen igår kväll (när matte och husse upptäckte vad jag lyckats göra på kortast möjliga tid)...

De ringde först husses föräldrar för att kolla av om de möjligtvis hade någon tratt hemma (vilket de som tur var inte hade) så jag inte skulle röra såret mer. Sen försökte de med plan 2 - linda in foten på mig. Ingen lysande idé direkt, lindan gled av och jag var tokig över att behöva ha något irriterande krafs på tassen! Det blev helt enkelt ingen linda utan istället satte de in Absolut Övervakning. Så fort jag försökt närma mig såret med tungan så har jag fått en tillsägelse, jag tror till och med husse och matte har sovit med ett öga öppet i natt!

Husse ser likadan ut under sina tassar så han säger att jag har en Taekwon-do skada. Han har nämligen börjat träna Taekwon-do tre gånger i veckan och hans babyfötter, som knappt sett något annat än insidan av en strumpa - sommar som vinter, är lite känsliga... Jag har nog sett hur sugen han är på att pilla på sina skador så när jag får lön, eller vad det nu är jag får, så ska jag köpa en tratt till husse så han inte pillar under tårna. Då får vi se vad han gillar det. Tänk att de överhuvudtaget övervägde att skaffa tratt till mig... De borde verkligen skämmas!

Den är här nu!

I helgen kom den äntligen - min nya fåtölj! Mattes snälla bror med familj kom på besök och hade med sig den i släpvagn. Det var livat värre med en 1-åring, med tänder på utväxt, och en 4-åring, med myror i brallan, i huset under helgen. Som tur var fick matte åka till jobbet på måndagen och vila öronen.... ;) Och jag fick ligga hemma i lugn och ro njuuuta I MIN FÅTÖLJ!

-Ni tänker väl inte ta fåtöljen ifrån mig!??

-För den är min och jag gillar den!

-Snälla säg att jag inte drömmer...

-Nej det var ingen dröm, den är på riktigt! Då kan jag somna om igen...

Våga vägra täcke!

-Nej, jag tänker inte visa mitt ansikte. Knäpp kortet fort så vi får det överstökat! Kan vi gå nu, det regnar (som vanligt...)! Hösten har kommit och med den mitt favorithatobjekt - täcken! Jag kan inte fatta varför man ska behöva ha på sig sådana. Regnat har det gjort länge men nu börjar det även bli kallare och då kommer täckanvändandet som ett brev på posten. Jag gör vad jag kan för att protestera och biter i bröstlappen men då skriker husse och matte "Nej!". Tänk om ni var tvungna att gå omkring med täcken själva så ni kunde fatta hur det kändes, det är ju pinsamt!

När jag är hemma jobbar jag mest med att utrota småkryp, till mattes stora lycka. Krypen poppar upp som svampar, jag vet inte var de tar sig in. Jag har tagit massa konstiga djur som matte aldrig sett förut. Husse får lite ledigt när jag jobbar så hårt, om matte ser en spindel behöver hon ju inte ropa på husse längre för jag tar krypen först av alla!

När jag var liten, för några månader sen..., så brukade jag bita på fåtöljen i köket. Matte har därför bäddat in fåtöljen i fluff för att dölja de avgnagda karmarna. Hon är lite trött på det så nu har jag hört rykten om att det ska komma en ny fåtölj åt mig. Hon ska köpa den av sin mamma, det är en sån där fåtölj som man kan fälla ut ett fotstöd på så det blir bra när jag sitter hemma och läser Kafka och Dostojevskij i fåtöljen om dagarna.

-Knäpp på knappen bara så kommer det ett kort på mig i gammelfåtöljen!

-Vill du ha hjälp?

-Så där ja! Det där blev väl bra!

Lite sorgligt är det att min gammelfåtölj ska kasseras. Hoppas jag inte kommer sakna den så mycket så jag måste tröstgnaga på den nya... Jag lovar ingenting bestämt...

Mitt sommarlov..

Jaha, då var sommarlovet slut och man är tillbaka till vardagen igen. Tur att man har lite fina minnen att tänka tillbaka på...Jag var ju ute på båt- och badutflykt i Storsjön utanför Sandviken. Först lekte jag Moses i vassen, det var ganska kul. Sen badade jag på riktigt med matte, mattes pappa, husse och en boll. Jag dök och plaskade som en galning, det var både kul och läskigt.

Jag blev lite frusen efter allt badande så sen låg jag lyxigt inbäddad i handdukar när vi åkte vidare med båten.

Jag är en riktig skeppshund som gillar att åka båt. Om jag hade varit lite tonsäkrare så hade jag försökt yla "Till haaavs, till haavs" men jag vågade inte ta risken att lida skeppsbrott så jag knep ihop munnen...

Vi var också till Säterdalen och vandrade runt i djungelmiljö likt Indiana Jones och tittade på djur. Jag hälsade på två får som hade rymt. De frågade var jag kom ifrån - Boooorläääänge, bräkte jag på värsta Borlängemålet. - Jaha, vi kommer från Sääääääter sa dom då och sedan var det liksom färdigkonverserat (vi hade inte så mycket gemensamt...).

Vi har också varit och tittat på lc-träning på ett fält mellan Hedemora och Norberg. Matte och husse ville kika om det kunde vara något för mig så vi får väl se om jag ska prova på lc framöver.

Det var inte direkt intressant det där springandet, det kan jag säga. Jag ville mest titta på de andra hundarna som gick förbi där vi satt och sen var jag nöjd. Jag var tvungen att ha både halsband och sele på mig ifall jag skulle få för mig att dra efter luren... De måste ha lur(e)at husse och matte för den där trasan såg jag inte ens så risken att jag skulle dra dit var minimal.

Sen var vi ju till Tällberg där matte har bott och jobbat förut. Det hängde regn i luften men vi tog en fika vid Holen och klarade oss faktiskt från regnet under fikapausen.

-Ursäkta, var är mitt fika? Va! Har ni inte beställt något till mig...Nedrans snåljåpar!

Ja sen har det väl blivit en och annan skogspromenad här och där såklart. Det har hänt så mycket i sommar när vi har varit lediga alla tillsammans, jag har hängt med nästan överallt så det är svårt att komma ihåg alla saker man gjort! Det har varit en riktigt härlig sommar så jag längtar redan tills det blir sommar igen...

Det är väl sommar igen alldeles strax va? Man kan väl i alla fall drömma och hoppas!