Skyll er själva!

I början var min matte och husse stenhårda på en sak, att inte ge mig något vid bordet så jag inte skulle lära mig tigga... Men intentioner och gränser kan ändras och tänjas på har jag lärt mig nu. Ett längre tag har matte och andra släktingar, no names, fallit för min bedjande blick och gett mig lite smakbitar av det ena och det andra då och då. Inte så mycket men tillräckligt för att jag snabbt skulle förstå att tiggande kan löna sig. Min matte har försökt att gå från matbordet och ge mig grejerna på annan plats om jag fått smakbitar medan andra släktingar stuckit till mig saker i smyg under matbordet, no names, trots att matte och husse bestämt sagt ifrån...

Detta har resulterat i att så fort matte eller husse tar fram något ätbart är jag som en igel, ett plåster, en klisterlapp, en rulle silvertejp, en öppnad superlimstub som håller mig MYCKET nära det ätbara med blicken fixerad antingen på den som håller i maten eller själva mackan, bananen etc. Nu ångrar de bittert att de låtit mig bli den där tiggaren, sorry losers - too late!

Mitt nya trick! ZZZZzzzzz...oj hoppsan, jag är så trött av allt tiggande så jag somnar här framför dig..

Va!? Oj! Hur hamnade jag så här nära mackan? Har jag börjat gå i sömnen? Tänk så tokigt det kan bli... (blink, blink) Slickade jag på mackan också? Nej men det var absoluuut inte meningen, då ber jag så heeeemskt mycket om ursäkt (eller hur!)!

Vem vill vara en trattkantarell? Inte jag!

Oj, oj, oj! Aj, aj, aj, vad det är synd om mig, det kan ni väl se? Igår hade jag en pytteliten reva på trampdynan som irriterade lite. Rättare sagt, den irriterade jääää*ligt mycket... Så mycket så att jag bearbetade tassen, slickade och bet om vartannat, och lyckades göra den lilla revan till ett betydligt större sår.

Igår var såret ännu värre än dagens bild men det kanske beror på att jag inte har fått slicka på tassen överhuvudtaget sen igår kväll (när matte och husse upptäckte vad jag lyckats göra på kortast möjliga tid)...

De ringde först husses föräldrar för att kolla av om de möjligtvis hade någon tratt hemma (vilket de som tur var inte hade) så jag inte skulle röra såret mer. Sen försökte de med plan 2 - linda in foten på mig. Ingen lysande idé direkt, lindan gled av och jag var tokig över att behöva ha något irriterande krafs på tassen! Det blev helt enkelt ingen linda utan istället satte de in Absolut Övervakning. Så fort jag försökt närma mig såret med tungan så har jag fått en tillsägelse, jag tror till och med husse och matte har sovit med ett öga öppet i natt!

Husse ser likadan ut under sina tassar så han säger att jag har en Taekwon-do skada. Han har nämligen börjat träna Taekwon-do tre gånger i veckan och hans babyfötter, som knappt sett något annat än insidan av en strumpa - sommar som vinter, är lite känsliga... Jag har nog sett hur sugen han är på att pilla på sina skador så när jag får lön, eller vad det nu är jag får, så ska jag köpa en tratt till husse så han inte pillar under tårna. Då får vi se vad han gillar det. Tänk att de överhuvudtaget övervägde att skaffa tratt till mig... De borde verkligen skämmas!

Den är här nu!

I helgen kom den äntligen - min nya fåtölj! Mattes snälla bror med familj kom på besök och hade med sig den i släpvagn. Det var livat värre med en 1-åring, med tänder på utväxt, och en 4-åring, med myror i brallan, i huset under helgen. Som tur var fick matte åka till jobbet på måndagen och vila öronen.... ;) Och jag fick ligga hemma i lugn och ro njuuuta I MIN FÅTÖLJ!

-Ni tänker väl inte ta fåtöljen ifrån mig!??

-För den är min och jag gillar den!

-Snälla säg att jag inte drömmer...

-Nej det var ingen dröm, den är på riktigt! Då kan jag somna om igen...

Våga vägra täcke!

-Nej, jag tänker inte visa mitt ansikte. Knäpp kortet fort så vi får det överstökat! Kan vi gå nu, det regnar (som vanligt...)! Hösten har kommit och med den mitt favorithatobjekt - täcken! Jag kan inte fatta varför man ska behöva ha på sig sådana. Regnat har det gjort länge men nu börjar det även bli kallare och då kommer täckanvändandet som ett brev på posten. Jag gör vad jag kan för att protestera och biter i bröstlappen men då skriker husse och matte "Nej!". Tänk om ni var tvungna att gå omkring med täcken själva så ni kunde fatta hur det kändes, det är ju pinsamt!

När jag är hemma jobbar jag mest med att utrota småkryp, till mattes stora lycka. Krypen poppar upp som svampar, jag vet inte var de tar sig in. Jag har tagit massa konstiga djur som matte aldrig sett förut. Husse får lite ledigt när jag jobbar så hårt, om matte ser en spindel behöver hon ju inte ropa på husse längre för jag tar krypen först av alla!

När jag var liten, för några månader sen..., så brukade jag bita på fåtöljen i köket. Matte har därför bäddat in fåtöljen i fluff för att dölja de avgnagda karmarna. Hon är lite trött på det så nu har jag hört rykten om att det ska komma en ny fåtölj åt mig. Hon ska köpa den av sin mamma, det är en sån där fåtölj som man kan fälla ut ett fotstöd på så det blir bra när jag sitter hemma och läser Kafka och Dostojevskij i fåtöljen om dagarna.

-Knäpp på knappen bara så kommer det ett kort på mig i gammelfåtöljen!

-Vill du ha hjälp?

-Så där ja! Det där blev väl bra!

Lite sorgligt är det att min gammelfåtölj ska kasseras. Hoppas jag inte kommer sakna den så mycket så jag måste tröstgnaga på den nya... Jag lovar ingenting bestämt...