fredag 29 februari 2008

Soffpotatis!

För inte så länge sen så köpte matte och husse en ny hörnsoffa så att båda två skulle få plats att ligga i den samtidigt. Tidigare hade vi två små soffor som husse och matte inte kunde ligga rakt i. Till att börja med fick jag inte busa i nya soffan så som jag fick göra i de gamla sofforna. Matte tyckte att mina fötter dammade och gjorde vita fotavtryck på den svarta soffan så jag fick inte springa i den, bara ligga fint. Efter ett tag så insåg jag att den här soffan var som gjord för en whippet, den går bra att springa fort i och när man blir trött så är det bara att ramla ihop i den.






Sen så sa matte att man inte fick tugga på ben i soffan heller... Tydligen blev det fläckar i soffan. Det tycker jag är urtrist, den är som gjord för att sträcka ut sig i med ett tuggben i mungipan men nu har vi kompromissat. Jag får springa och leka i den utan att matte klagar. Tuggben är fortfarande inte tillåtet men en dammande tuggfloss som släpper massa trådar verkar vara ok.










Jag älskar soffan. Den är bara min nu.











Man kan sträcka ut benen ordentligt i den om man vill. Då får matte och husse inte plats i den samtidigt som mig så då blir en av dem tvungen att sitta i fåtöljen... Vad bra att de köpte en hörnsoffa till mig!

Vårvinterdag!


Det bästa med snö är att det är så kallt och gott!



Idag när vi vaknade var våren borta, det hade kommit snö - hurra! Det är nog ett tag kvar till sommaren ändå... Solen lyste så vi gick på långpromenad och efter ett tag så provade husse sin pipa som han köpte igår. Han provade den redan igår när vi var inne, det var inget märkvärdigt. Han blåste i pipan, jag skulle springa till honom och när jag kom till honom fick jag godis. Busenkelt! Idag provade han att blåsa när jag var ute och det var lika lätt idag, han blåser, jag springer och sen får jag godis. Husse och matte tycker jag är jätteduktig och lättlärd, som att det skulle vara svårt att springa till godis...








Jag får inte springa fritt på en gång, först måste jag gå en bit i koppel så vi är säkra på att det inte finns några bilar eller andra människor och hundar i närheten







Men när jag väl är lös, då lever livet. Det finns så mycket man måste utforska!




Följa John...

Den där gamla svarta brukar vara uppe på övervåningen och skrika en hel del på dagarna men sen på kvällarna blir hon sällskapssjuk och kommer ner till oss på nedervåningen. Oftast brukar jag ligga och sova som en stock i soffan när hon kommer ner men av någon outgrundlig anledning hör jag hennes smygande steg nerför trappen och blir klarvaken. Matte och husse brukar hålla tummarna för att jag inte ska vakna när hon smyger ner men jag vaknar alltid, det slår aldrig fel. De tycker att det skulle vara skönt om jag en endaste gång kunde sova vidare så vi alla kunde vara tillsammans i lugn och ro på samma våning. Men nejdå, när hon väl är nere springer jag efter henne och nosar henne i baken som hundar gör men det gillar tydligen inte katter. Hon har lite bättre tålamod nuförtiden mot för när jag var lite yngre och vildare. Igår var vi såhär bra kompisar för när hon är stilla så kan jag då och då faktiskt låta henne vara!


Men när hon rör sig, då är det svårt att inte följa efter...










torsdag 28 februari 2008

När kommer sommaren?

Här är jag ute på altanen, det var min allra första sommar förra sommaren. Matte gillar blommor och det gör jag också. Jag brukar testa kvalitén på dem ibland, och bita lite i dem, men det gillar inte min matte. Sen är det kul att springa efter matte när hon vattnar, har jag tur så kan jag få dricka ur den roliga vattenkannan - det gillar jag.

Visst, jag älskar verkligen snö, det är en av de bästa sakerna jag vet. När det är snö ute vill jag bara vara ute och leka heeela tiden. Jag vill inte gå promenader utan då springer jag och jagar snöklumpar, speciellt när det är tösnö, så matte och husse ska förstå att jag vill gå hem och leka istället för att vara ute på promenad. Det konstiga är att nu när snön nästan försvunnit så har min andra favorit dykt upp - gräs! Jag älskar gräs också! Jag älskar allt! Det kanske är vårkänslor jag känner, tänk att få vara ute en varm sommardag och slita gräs och lukta på blommorna. Är det långt kvar?





Det börjar stiga mig åt huvudet...

Tänk att just jag skulle bli så snygg, är det inte fantastiskt? Var jag än går så kommenterar alla min snygghet. Allette och Mona tyckte att jag var jättefin, min matte och husse tycker att jag är finast i hela världen, all min människosläkt på mattes och husses sida älskar mig. I somras när vi var på Hildasholm i Leksand så var det två tanter som tyckte att det såg ut som min päls var av cappucinofärgad sammet. När jag är ute på promenad så stannar det då och då människor och kommenterar hur fin jag är. Mina grannar mittemot tycker jag är underbar, ja listan kan göras lång. Matte och husse funderar på att göra en tavla av den här bilden och hänga på väggen för de tycker att jag är så fin. Undrar vad den där svarta, håriga saken skulle säga om det...

Fint väder!



Idag har det varit fantastiskt fint väder här i Borlänge! Solen har lyst så matte drog till och med ned markiserna. Konstigt att när solen nu äntligen har kommit så ska hon stänga den ute. Matte säger att dammtussarna syns så bra när solen lyser in. Min kattsambo blir ganska varm när solen lyser eftersom hon är svart. Hon borde få en sån här kepa så hon slipper få solsting och bli ännu tjurigare än vad hon redan är.





Själv vill jag ha ett par solbrillor till sommaren, jag älskar solen! Gissa om tikarna i kvarteret kommer bli imponerade när de ser mig i ett par sådana här...

Tjocka släkten och jag!

Här ser ni mig fint uppställd, jag är egentligen inte så duktig på att stå still för jag tycker det finns så mycket intressant att titta på. Jag kanske måste öva lite mer på att vara stilla och ha tråkigt tror matte och husse, jag är bättre på att vara ett yrväder än att vara lugn.










Här står jag med min brorsa Abbe, visst syns det att vi är bröder!


I onsdags var vi alltså i Mora för att hälsa på en av mina brorsor Abbe "Allettes Royal Indigo Blue" (i mitten) och min pappa Smirre "Play A While Kometen Kommer" (till vänster). Vi var hem till min pappas matte Mona som bodde jättefint vid vattnet och det är hon som tagit alla de här fina bilderna den här dagen. Min första matte Allette som jag bodde hos när jag var pytteliten var också där för det är hon som äger Abbe.

Först hälsade Abbe och jag på varandra men jag var lite blyg, det är ju inte så ofta jag träffar andra whippetar. Vi skulle få leka i rastgården men där fanns så mycket annat att lukta på så det blev ingen lek. Istället gick vi in och där fanns det massa whippetar. Tre stycken var i vardagsrummet och sen var det två små valpkrokodiler i köket. Så fort jag kom in i köket kastade de sig över mig och bet mig. Jag blev helt chockad över deras framfusighet och försökte gömma mig bakom husse och matte. Abbe ville också leka men jag fattade ingenting, matte och husse tyckte att jag var socialt inkompetent...

Efter ett tag ville jag vara med på noterna om jag fick dominera de andra men det ville tydligen ingen att jag skulle göra så så roligt blev det... När vi hade fikat klart fick jag träffa pappa och en annan whippet som hette Chivas men det märktes att de var lite äldre så där vågade jag inte sticka upp. Såklart att när jag äntligen fattade hur roligt det var att vara med släkten så var det dags att åka hem till Borlänge igen. När bilen började rulla insåg jag hur trött jag var av allt ståhej så jag somnade på en gång och drömde om att snart få träffa allihopa igen.


Min favvofåtölj

Det här är min favoritfåtölj, jag älskar den så mycket så jag har bitit sönder en av karmarna (det här kortet togs innan jag gjorde det)... Min husse och matte tycker att jag borde veta bättre än att bita sönder de saker jag gillar så de försöker lura mig med olika saker. Jag får många leksaker och tuggprylar för då tror de att jag inte ska bita på fåtöljen, fel... De sprayar den med "Bit-ej spray" och stryker på tabasco och tror att jag inte ska bita, fel...

Man skulle kunna säga att jag är lite av ett proffs på att bita. Jag har bitit sönder en trasmatta helt, bitit av ett hörn på en annan trasmatta, jag har bitit sönder hörnen på kuddarna i mina bäddar några gånger så matte fått sy ihop dem, jag har bitit av ett hörn på en biabädd, ätit ett hål i mattes mammas tröja, ätit sönder mattes mammas vardagsrumsmatta, ett antal fleecefiltar har blivit perforerade. Sen gnager jag lite smått på sådana här irriterande saker som sticker upp, en stropp på min reflexsele var riktigt irriterande så den försökte jag ta bort. Jag blir också irriterad på trasmattor, det finns alltid någon liten bit som sticker upp ur mattan som man bara vill tugga av...

Oj, jag höll på att glömma att jag gnagt lite på ett stolsben och på kökssoffan också men då fick man ju nästan stickor i munnen så de projekten ligger på is för tillfället.

En gång så åkte min matte och husse till Granngården för att få lite råd om vad man kan göra åt ett sådant där bitmonster som jag. Om det fanns bäddar som hundar inte gillade att bita i till exempel. Där fick de höra att det berodde på att jag inte var tillräckligt uppfostrad och att de inte hade lärt mig att man inte fick bita på bäddar och fåtöljer och mattor och sådant så de åkte hem igen. De var lite besvikna eftersom vi faktiskt gått på kurs och ändå hade jag inte lärt mig att inte bita. Men de gör faktiskt så gott de kan för de brukar säga till mig när de ser att jag biter och sedan springer de snabbt efter den illasmakande sprayen. Ibland biter jag när husse och matte inte ser, jag låtsas sova i hallen men sen biter jag tyst på mattan istället.

Min skog



Trots att jag kanske inte kom när husse ropade på hundkursen så betyder inte det att jag gör så hela tiden. Visst, jag kanske ignorerar husse och matte då och då när de ropar på mig när jag är ute på gården. Vem vill släppa en god grästuva för att gå in?


Men när vi är i skogen då brukar jag få springa lös och då är jag jätteduktig. När kopplet tas av brukar jag först springa som en galning och då låter min matte och husse mig göra det. Sen när jag sprungit av mig det värsta springet i benen brukar jag bli trött så då måste jag ta en paus. Efter det så springer matte och husse och gömmer sig och så vill de att jag ska leta på dem. De är jättedåliga på att gömma sig, jag brukar hitta dem på en gång. Ibland står de bakom ett träd, som att de inte skulle synas bakom ett smalt litet träd...


Det finns så mycket gott att äta i skogen, det är som ett stort smörgåsbord. En gång hittade jag till och med ett bananskal, och banan som är min favoritfrukt och allt! Jag var så glad men husse blev avundsjuk och försökte gömma det för mig. Han är lika dålig på att gömma bananskal som att gömma sig bakom träd, jag hittade bananskalet på en gång såklart!

På kurs med Kurt



Redan när jag var mycket liten så lärde min matte och husse mig massa tricks. Jag fick lära mig att sitta, att vänta på maten, att dansa och att ligga ned. Trots att jag var så duktig så bestämde de sig för att jag skulle gå på kurs. De tänkte att jag kanske skulle få lite nya kompisar och lära mig lite hundvett.


Första dagen på kursen var jag jättefundersam. Det var massor av andra hundar där, jag hade aldrig sett så många hundar på en gång någonsin! Det fanns korta och tjocka, långa och smala, skälliga och gnälliga, krulliga och ulliga, arga och snälla, roliga och tråkiga. Och så jag, jag var bara snygg och snabbast av dem alla! En gång när vi skulle träna inkallning så bestämde jag mig för att visa dem. När husse ropade på mig sprang jag en jätterunda förbi ALLA hundar, jag sprang så fort så det blåste i deras pälsar när de satt där och tittade på mig. Jag sprang inte till husse fast han ropade, jag visste ju inte om alla hade hunnit se mig eftersom jag hade sprungit så snabbt. Jag blev tvungen att springa förbi dem alla en gång till innan husse fångade mig. Husse och matte skämdes lite men jag var nöjd över att jag fått visa alla andra vem som var snabbast på kursen...


Efter den gången blev det inte så värst mycket mer jag kunde lära de andra hundarna, det fanns människor där som försökte lära oss hundar på kursen olika saker. Vi provade lite agility, det var lite läskigt att gå på gungbrädan, och så brukade vi fika ganska länge. Efter att kursen var slut på kvällarna brukade jag och en rottweiler som hette Frode leka. Han var inte alls så snabb som jag, han bara tittade när jag sprang. När jag sen blev trött så satte han sig på mig och sen blev det inte så mycket mer lek. Ja, ja hur som helst så kan jag fler tricks nu när jag är lite äldre. Jag kan vinka och skilja på höger och vänster (åtminstone är det vad husse och matte tror...)

onsdag 27 februari 2008

Min sambo


Det här är den svarta, håriga, gamla saken som jag delar hus med. Jag älskar att springa efter henne och nosa henne i baken. Om jag gör det tillräckligt länge så brukar hon vända sig snabbt om och vinka åt mig med klorna och sen försöker hon klappa mig på nosen. När hon gör det blir jag så glad så då klappar jag tillbaka... Jag lägger bara tassarna på hennes rygg och då blir hon som en liten platt skiva blodpudding på golvet....


Om min matte och husse ser när jag klappar henne brukar de skrika åt mig att jag måste vara försiktig eftersom hon är en mycket gammal tant. Ibland struntar jag i att lyssna på dem, vad vet människor om djurspråk?! De verkar inte fatta att jag är en mycket snäll kille som bara biter i hennes svans på skoj. När jag har följt efter tanten länge så brukar hennes svans slå fram och tillbaka jättemycket och hur kan man då låta bli att försöka fånga den? Min matte och husse brukar säga att min kärlek till katten är obesvarad, de menar att hon inte tycker om mig men det tror inte jag på. Så det så!
Vissa dagar kan hon vara lite irriterande eftersom hon skriker ganska mycket. Ibland skriker hon så högt så jag vaknar ur min skönhetssömn. Ofta blir det bättre om matte och husse ger henne mat men ibland skriker hon fast hon ätit. Det gör aldrig jag, jag skriker aldrig eftersom jag är en väluppfostrad kille. Jag har till och med gått på kurs men sen så gav min husses föräldrar mig en scarf med texten "För ball för dressyrkurs". Jag tror att den hade passat katten bättre, hon borde faktiskt få gå på kurs och lära sig att ta hänsyn. Man kan faktiskt inte hålla på och skrika som man vill, det kan ju vem som helst förstå.

En rundtur i mitt whippetliv

Om du inte känner mig så tänkte jag i alla fall köra en presentation så du vet vem du har att göra med. Jag heter alltså Allettes Royal Blue Dynamite men kallas för Mållgan (som Alfons hemliga kompis). Många tror att jag heter Morrgan men jag morrar faktiskt nästan aldrig. Mattes farmor kallar mig för Melvin, ja kärt barn har många namn...

Nybörjarbloggen


Nu ska jag äntligen börja blogga! Jag var i Mora idag och träffade lite släktingar och då bestämde jag mig. Vi kan ju inte ses så ofta men om jag har en blogg kan de läsa om mig och mitt liv ändå så nu kör jag igång...