Det börjar stiga mig åt huvudet...

Tänk att just jag skulle bli så snygg, är det inte fantastiskt? Var jag än går så kommenterar alla min snygghet. Allette och Mona tyckte att jag var jättefin, min matte och husse tycker att jag är finast i hela världen, all min människosläkt på mattes och husses sida älskar mig. I somras när vi var på Hildasholm i Leksand så var det två tanter som tyckte att det såg ut som min päls var av cappucinofärgad sammet. När jag är ute på promenad så stannar det då och då människor och kommenterar hur fin jag är. Mina grannar mittemot tycker jag är underbar, ja listan kan göras lång. Matte och husse funderar på att göra en tavla av den här bilden och hänga på väggen för de tycker att jag är så fin. Undrar vad den där svarta, håriga saken skulle säga om det...