Vem vill vara en trattkantarell? Inte jag!

Oj, oj, oj! Aj, aj, aj, vad det är synd om mig, det kan ni väl se? Igår hade jag en pytteliten reva på trampdynan som irriterade lite. Rättare sagt, den irriterade jääää*ligt mycket... Så mycket så att jag bearbetade tassen, slickade och bet om vartannat, och lyckades göra den lilla revan till ett betydligt större sår.

Igår var såret ännu värre än dagens bild men det kanske beror på att jag inte har fått slicka på tassen överhuvudtaget sen igår kväll (när matte och husse upptäckte vad jag lyckats göra på kortast möjliga tid)...

De ringde först husses föräldrar för att kolla av om de möjligtvis hade någon tratt hemma (vilket de som tur var inte hade) så jag inte skulle röra såret mer. Sen försökte de med plan 2 - linda in foten på mig. Ingen lysande idé direkt, lindan gled av och jag var tokig över att behöva ha något irriterande krafs på tassen! Det blev helt enkelt ingen linda utan istället satte de in Absolut Övervakning. Så fort jag försökt närma mig såret med tungan så har jag fått en tillsägelse, jag tror till och med husse och matte har sovit med ett öga öppet i natt!

Husse ser likadan ut under sina tassar så han säger att jag har en Taekwon-do skada. Han har nämligen börjat träna Taekwon-do tre gånger i veckan och hans babyfötter, som knappt sett något annat än insidan av en strumpa - sommar som vinter, är lite känsliga... Jag har nog sett hur sugen han är på att pilla på sina skador så när jag får lön, eller vad det nu är jag får, så ska jag köpa en tratt till husse så han inte pillar under tårna. Då får vi se vad han gillar det. Tänk att de överhuvudtaget övervägde att skaffa tratt till mig... De borde verkligen skämmas!