Så kom han då äntligen...

Kära Gud och tomten.. Som ni vet så har jag önskat mig en kompis länge nu, är ni döva analfabeter? Jag ber aftonbön varje kväll och skriver långa önskelistor men inget händer! Inte för att jag inte gillar mina kattkompisar men det skulle kännas bra att få en som är lik mig liksom, om ni fattar vad jag menar. Han ska vara snäll och snabb, inte så snabb som mig dock. Han ska gilla att lukta efter tjejer och vi ska dela allt - precis så som bästa kompisar gör.


Jag hade nästan börjat ge upp hoppet om en hundkompis när han plötsligt kom inglidandes på gården i Batmobilen (Ok, han kom i husses och mattes Opel, lite lätt åksjuk, men historien blir ju så mycket mer intressant om man kryddar den lite).

-Tja, är det du som är Mållgan? Jag har hört att du ville ha en kompis så här är jag! sa Batman

-Nyp mig! Drömmer jag? Är det verkligen sant!?

Jag kunde inte fatta det... Han bara kom och sen var han med mig hela tiden!

Han sov i min bädd..

..följde med på höstpromenad i solen..

..sprang bredvid mig och upptäckte Borlänge..

..smakade på mitt gräs och tyckte det var rätt schysst!

Oj, oj, oj! Gissa om vi kommer att ha kul ihop Batman och jag! Husse och matte kommer att ha gratis mossrivning för nu ska det brännas gräs under tassarna, kom igen nu - let's play!!!!!!!

PS. Tack Gud och tomten, jag ber om ursäkt för att jag tvivlade på att ni lyssnade på mina önskemål, han är perfekt - precis så som jag ville ha honom!