I början var min matte och husse stenhårda på en sak, att inte ge mig något vid bordet så jag inte skulle lära mig tigga... Men intentioner och gränser kan ändras och tänjas på har jag lärt mig nu. Ett längre tag har matte och andra släktingar, no names, fallit för min bedjande blick och gett mig lite smakbitar av det ena och det andra då och då. Inte så mycket men tillräckligt för att jag snabbt skulle förstå att tiggande kan löna sig. Min matte har försökt att gå från matbordet och ge mig grejerna på annan plats om jag fått smakbitar medan andra släktingar stuckit till mig saker i smyg under matbordet, no names, trots att matte och husse bestämt sagt ifrån...Detta har resulterat i att så fort matte eller husse tar fram något ätbart är jag som en igel, ett plåster, en klisterlapp, en rulle silvertejp, en öppnad superlimstub som håller mig MYCKET nära det ätbara med blicken fixerad antingen på den som håller i maten eller själva mackan, bananen etc. Nu ångrar de bittert att de låtit mig bli den där tiggaren, sorry losers - too late!
Mitt nya trick! ZZZZzzzzz...oj hoppsan, jag är så trött av allt tiggande så jag somnar här framför dig..
Va!? Oj! Hur hamnade jag så här nära mackan? Har jag börjat gå i sömnen? Tänk så tokigt det kan bli... (blink, blink) Slickade jag på mackan också? Nej men det var absoluuut inte meningen, då ber jag så heeeemskt mycket om ursäkt (eller hur!)! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar