Rasterna är roligast!

Den 24-25/5-08 gick jag i hundskola på Dala Hundservice. Det skulle tydligen vara en kurs i koppelträning och inkallning (vadå, jag kommer ju när jag vill, precis som det ska vara). Både matte och husse jobbar ju i skolan och är helt yrkesskadade så de tvingade även mig att börja skolan.
- Är jag inte lite väl liten? försökte jag. - Nej, nej, vi har pratat med lärarna och det gick jättebra att du började svarade matte och husse. Vi var fem hundar som blivit tvångskommenderade till skolan och vi fick börja öva nästan på en gång.

Först skulle vi öva på att jag inte skulle dra i kopplet så jag fick låna en haltisele. Så fort jag drog mot någon trevlig lukt så vände husse och gick åt ett annat håll.

-Hallå du där borta, ska vi rymma? ropade jag till en dansk-svensk gårdshund. Det här var ju jobbigt värre!

-Vi kanske kan leka på rasten svarade han.

Rast, vad är det tänkte jag?



Det fanns inte mycket tid över till att fundera på vad rast var för matte tog över kopplen från husse och fortsatte öva. Vi övade och övade och övade och övade. Fram och tillbaka, åt höger och vänster.
När klockan var 16.00 så föreslog den dansk-svenska gårdshundens matte att han och jag skulle få leka ihop. Hon hade sett att vi pratat och trodde vi skulle må bra av lite rast. Först hälsade vi på varandra, han berättade att han hette Manne så jag svarade att jag hette Mållgan...

... och sen sprang jag allt vad jag orkade!

- Hänger du inte med Manne?
- Va, är du redan ikapp?

- Akta dig, jag är farlig!

- Sluta drick vatten, kom igen och spring nu då!

-Ok, jag ger mig Manne. Jag är snabb men du är mer envis och uthållig! Nu mååste jag få vila.



Jag älskar rast! Matte borde ge sina elever rast hela dagarna, tänk vad de skulle springa och ha roligt. Att gå i skolan är ju faktiskt jobbigt men rasterna är roliga!