I söndags så såg matte och husse så förväntansfulla ut. De körde ut bilen ur garaget och vi hoppade in och åkte iväg. -Vad ska vi göra? frågade jag. -Du får snart se! sa matte. Det är en överraskning.
Vi parkerade bilen hemma hos husses föräldrar och det tyckte jag var en jättebra överraskning så jag började vifta på svansen och springa mot deras ytterdörr. -Nej,det är inte att vi skulle hit som är överraskningen sa matte, det är något annat.
Vi gick in och jag hoppade runt som en tok därinne när jag fick träffa husses föräldrar men sedan försvann plötsligt husses pappa. Jag funderade var han tog vägen men han kom snart in igen med någonting gömt bakom ryggen. Han gick in i köket och la sen någonting stort på min matplats.
-Varsågod! sa husses pappa. Jag har varit ute och jagat älg hela veckan och nu tog jag hem en säck med delikatessben till dig.
Jag gick fram och slickade lite på benet sen blev jag lite fundersam och tänkte på det här med vett och etikett, husse och matte har inte lärt mig så mycket om sådant. Hur sjutton gör man med ett sådant här ben då? Vilken gaffel ska man börja med när man hugger in på ett ben i den här storleken, man vill ju liksom inte göra bort sig.
Sen fick jag se mitt gamla tuggben som låg på mattan. Jag tyckte nästan jag hörde det ropa till mig "ta mig, jag behöver dammas av och du vet ju hur man tuggar på mig!". Jag stod som en åsna mellan två hötappar men sen bestämde jag mig...
...hellre verka kräsen och nobba älgbenet än visa sig dum och äta det med fel gaffel. Jag ville ju inte skämma ut husse och matte eftersom de inte hunnit lära mig etikettsreglerna när det serveras älgben. Så fick det bli. Nya ben kan vara bra men gamla invanda ben som man vet hur man ska hantera är de bästa!
PS. Vi fick med oss säcken med ben hem ifall jag skulle ångra mig. I torsdags luktade det lik i garaget så husse blev tvungen att ta ut säcken med ben och ställa den utanför garaget. Idag höll vi för nosarna och åkte vi till soptippen med säcken och jag tyckte jag hörde husse muttra något om en kräsen hund. Ja, ja, han skulle bara veta hur det egentligen låg till men jag håller väl tyst den här gången...
Det här är vår nya kattunge som matte och husse har kallat Margot i tre veckor. Jag har aldrig fattat varför de har sagt "det är en söt liten tjej".
Jag har funderat på om jag haft fel så jag har dag ut och dag in undersökt katten..
..både fram...
..och bak, och visst sjutton är vi lika. Jag visste väl att det var en kille! Det var en stor överraskning för matte och husse när kattungen skulle vaccineras på Djursjukhuset igår och veterinären kommer med den stora överraskningen att Margot inte är en tjej utan en kille.. Ha, ha, ha! De kunde ju ha frågat mig så hade jag berättat på en gång! Men, men...vem lyssnar på en hund?
Hur som helst så är det min favoritkompis, hona eller hane spelar ingen roll! Gösta heter katten nu och vi är faktiskt bästisar!
