söndag 22 februari 2009

Kalaskul!

Trogna läsare vet att jag ibland kan vara lite kinkig med maten (undrar varför...?).

-Jag hörde ryktas om att det var kalas här idag? Det här tycker jag inte direkt kändes som kalaskulor! -Jag vet att det inte är mig ni firar men... Är det meningen att man ska behöva äta det här? Seriöst?
-Titta bara på min mat! Skulle du vilja äta de här torra kulorna? Nej, jag tänkte väl det...
Obs! Känsliga läsare varnas! Här nedan följer några bilder som kan väcka anstöt hos känsliga personer!
Nu ska jag berätta hur man gör för att nå den slutgiltiga punkten: att få ligga i fåtöljen och slicka tårtfat.
- Ja, jag fick lov att dela med mig till slut - man är väl inte mer än hund!
-Man provar lite olika tricks. Ligga fint i fåtöljen och titta bedjande på alla gäster. Snart är det någon som säger: "Men det är ju faktiskt kalas, kan han inte få en kaka?"
Snart följer: "Meeeen vaaaad snäll du är Mållgan, är det kalas idag?" (Obs, jag är en hund och kan inte svara på den frågan.)
"Hej Mållgan! Kommer du och vill gosa?" (Sticker upp nosen under bordet, alldeles vid gästens överfyllda kakassiett) "Den där hunden är ju helt otrooooligt snäll!"
"Titta på honom, han vill vara med och fika han också. Ja det är ju faktiskt kalas idag..."
"Titta vad fint han sitter, han är ju otroligt duktig den där hunden!" (Som kan sitta?) "Kan han inte få slicka tårtfaten? Det är ju faktiskt kalas idag"
-Japp, svårare än så är det inte att till slut få ligga i en fåtölj och bli matad med godsaker! Ja vadå? Är det kalas så är det, det säger ALLA gäster på våra kalas...
(Tur att det inte är kalas så ofta säger glädjedödarna husse och matte.)