Viljornas kamp (men vem vann egentligen?)

Va! Är påsklovet redan slut? Jag som haft så skönt här i soffan... Jag har legat och drömt mig tillbaka lite grann och funderat på veckan som gick. Först vilade jag ut ordentligt när vi kom hem efter påskfirandet. Husse och matte har varit väldigt sura på mig för att jag inte riktigt velat äta min mat de senaste veckorna så då kunde jag lika gärna ligga och tjura i soffan. Matte ringde till och med till veterinären för att höra vad min matvägran berodde på. Veterinären sa att eftersom jag inte verkade sjuk så trodde hon att det kunde vara så att jag kände av någon tik som löpte och att det var därför jag inte ville äta...

Snacka om piiinsamt... Har man inget privatliv?

Ja, vad har hänt mer då? Jo matte har haft storstädning så då var det bara att hålla sig undan. Husse och jag blev förpassade till datarummet och den svarta verkade tro att vi lekte "Hela havet stormar" så hon snabbade sig att ta en stol (trots att den var upp och nervänd) för att vinna tävlingen.

På torsdagen kom min favorit på besök. Jag blir jättefjantig i närheten av min mattes mamma för jag vet att hon är snäll och kan tänkas sticka till mig saker vid bordet (vilket gör matte och husse galna). Hon är min själsfrände och jag försökte tigga så mycket jag kunde och sticka upp nosen i hennes armhåla men till och med hon var benhård och gav mig INGENTING! Jäkla påskkärring till veterinär som gav matte och husse rådet att inte truga mig med annat än mitt gamla torrfoder tills jag blev hungrig och gav upp och åt det. Jag försökte charma husse också för att få en liten bit av något gott men där var det också kört.

Till slut var alla så sura på mig så då började jag äta lite mer torrfoder för att lätta upp den taskiga stämningen lite. Och tänk, så fort jag började äta så var jag allas favorit igen. Stående ovationer och applåder, godisbitar flödade, klapparna och kelandet ökade, extragoda ben kom fram och allt var tillbaka till det normala. Det normala som betyder att jag är kung här... Igår blev jag 11 månader och jag hörde nog husse och matte viska om vad som kanske skulle vankas på min ettårsdag! Ett firande värt en kung kanske, få se om de kan tänka sig att skippa torrfodret då och ge mig lite delikatesser istället...

Borta bra men hellre en rådjursstek i skogen... eller hur var det nu?

Vad skådar mitt norra öga?


På påskdagen tog vi en morgonpromenad i det vackra vädret och det var då de dök upp. Två stycken rådjursstekar stod och grillade sig i solen, mitt på åkern, inte alls långt ifrån oss. Kom hit så kan vi prata lite sa jag, helt utan (rådjurs)baktankar.





Glöm det, sa de och sprang fort bort över åkern. Nedrans, jag var såå nära att få en delikat frukost.








När vi kom hem till mattes föräldrar igen var jag lite törstig. Som tur var så rann det vatten från taket så jag tänkte ta mig en slurk. Vattnet droppade rakt i mitt huvud så jag kunde inte ens dricka, jag blev bara ännu mer irriterad! Inget käk, inget vatten. Jag trodde påsken var en högtid där man skulle äta och dricka gott, ack vad jag bedragit mig. Vatten i en fängelsehåla i källaren och bara tugga på en benknota (som säkert kommer från någon annan stackare de tagit död på). Hoppsan, matte gav mig en arg blick, jag fick visst lite fläskkotlettrad igår som jag råkat glömma bort att nämna...

När jag sprungit som en galning på mattes föräldrars tomt (och slitit av påskfjädrarna i riset) så var det dags för bilåkande igen. Vi var tvungna att åka i mattes mammas bil för att vi skulle få plats. Jag behövde inte åka i buren utan fick en hel avdelning för mig själv med mjuka plädar. Det var spännande att stå och titta ut ett tag men sedan blev jag trött och sov en stund. De åkte först på loppis, sen käkade de mat och till sist skulle vi åka till mattes systers sommarstuga och träffa tjocka släkten som de sa. Jag har träffat den där släkten förut och jag tycker inte de ser så tjocka ut, ganska normala faktiskt. Taskigt av matte och husse att säga sådär... Bland tjocka släkten så finns det lite barn som krälar på golvet. Jag skulle gärna springa och leka med dem om jag fick men det får jag såklart inte heller. Hage av kompostgaller i ett hörn, det är min melodi...

När vi äntligen kom hem till Borlänge på kvällen så stod den svarta katten och drack ur MIN vattenskål. Jag blev så jäkla paff (matte med för bilden hon skulle ta blev alldeles misslyckad). Jag var tvungen att gå fram och titta lite närmare och då vinkade katten till mig! Tänk att hon också kan vinka, precis som jag! Jag tror att hon hade saknat mig...

Visst är det kul att få vara borta ibland och lukta på lite nya ställen men mitt favoritordspråk är i alla fall: Borta bra men hemma i soffan är bäst..

Sömnlös i Sandviken...

På påskaftonen åkte vi till min mattes föräldrar. Först när vi kom dit bjöd de på mat och sedan åkte vi ut på en biltur. När vi kom hem gick vi upp och hälsade på min mattes farmor och farfar. Mattes farmor ville ge mig glass men matte sa nej eftersom jag har varit lite kinkig och inte velat äta mitt tråkiga torrfoder. Jag fick såklart ingen glass och inte lika mycket godis som jag brukar få hos min mattes föräldrar heller bara för det. De säger ju att omväxling förnöjer och om jag hade fått lite glass och hundgodis så hade jag kanske, kanske ätit lite av mitt torrfoder. Men det får aldrig matte veta nu när hon är så sträng och vägrar ge mig alternativ till mitt torrfoder.

När vi skulle gå och lägga oss ville jag inte följa med min dumma matte och husse ner i källaren. Jag stod kvar vid dörren och hoppades att mattes snälla föräldrar skulle höra mina nödrop och låta mig sova i deras säng och äta ett smörgåsbord av skinkbitar, smörgåsar, fläskkotletter och annat gott en whippet kan tänkas tycka om att bli tillstucken i smyg under bordet av sådana som är snälla... Men till slut blev jag tvungen att ge upp och gå till min bädd.

Va! Ska jag bli tvungen att sova själv på golvet?

Jag döör....

Va! Får jag komma upp i sängen?

Zzzzz... Matte, maka på benen så jag får plats. Du vill väl inte att jag ska vara både hungrig och sömnlös...?

Glad Påsk!

Kära läsare, en riktigt glad påsk till er alla! Jag har hört att jag börjar få läsare runt om i Sverige, jag börjar nästan bli lite känd. Snart blir man väl tvungen att börja skriva tassografer på idolkort och dela ut. Veckan har varit ganska bra, i måndags bet jag på min favoritfåtölj igen och då kom tipset från min mattes mamma (via min mattes kusin i Sandviken, hej förresten Carola!, ja jag sa ju att jag börjar bli känd även utanför Dalarna) att matte skulle spruta vatten på mig med en sprayflaska när jag tuggade. Jag är smartare än så... jag tuggar aldrig på fåtöljen när matte och husse är hemma så det är därför de dränker fåtöljen i bit ej-spray, tabasco. piri-piri o.s.v. innan de åker hemifrån. Men matte är ju lärare så hon tog metoden och tillämpade den på sitt sätt. Varje gång jag nosar katten i baken sprutar hon numer vatten med en stark stråle, fy sjutton vad läskigt. Jag har därför dragit mig för att springa efter katten de senaste dagarna, jag kikar åtminstone om vattenflaskan är i närheten innan jag gör några försök...

Idag skulle vi fira min första påsk och påskpyssla om mig, jag stod snällt still och var jätteduktig när jag blev kammad (och bet inte i handsken som jag kan göra ibland...)

Sen var det dags för det jag längtat mest efter, påskägg! Först skulle jag sitta still och vänta. -Får jag ta det någongång? frågade jag matte ivrigt.





Och det fick jag såklart när jag frågade så snällt med min mest bedjande blick...

Påskägg är kul och inte alls svåra att öppna, ett hopp så är det öppet!

Och det bästa av allt, det är ju godis i!

Utflykt till mitt favoritspringställe!

Efter morgonpromenaden i lördags åt vi frukost och vilade en stund innan matte och husse började packa min väska. Vi skulle åka till mitt favoritspringställe så jag skulle få springa av mig lite! Så fort vi kom fram så fick jag min springboll och så satte jag av i full galopp. Jag sprang så fort så jag fastnade nästan inte på bild!

Det var en hel del is och ganska lerigt så jag tvekade lite innan jag gav mig ut på isgatan.

Jag försökte leta efter hästskiten jag hittade här förra gången (som husse täckte med snö då fast jag sa att det var en delikatess). Det som göms i snö kommer fram i tö brukar man ju säga men idag var det dåligt med ätbara saker.

Jag fick istället springa lite till med bollen,

och sedan med en bräda som någon försökt elda på så den var alldeles sotig...

...och sedan med bollen igen!

Husse och jag kampade lite emellanåt...

...han är rysligt stark den där husse, jag får nästan aldrig vinna.

Efter att jag sprungit ännu lite till så gjorde jag ett svanhopp i en stor lerpöl så hela magen blev brun.

Då var det såklart slutlekt och vi packade ihop och åkte hemåt. Matte och husse tyckte att jag var en riktig lortgris. Husse stannade för att handla lite och när han kom tillbaka till bilen och öppnade bildörren påstod han att det stank av dyblöt hund men det vet jag inte var det kan ha kommit ifrån. När vi kom hem tvättade matte alla mina filtar och kudden i min bilbur. Jag blev också tvungen att duscha innan jag äntligen fick krypa ihop i min sköna bädd och drömma vidare om hur roligt det är att springa.

Ekorr'n satt i stugan, skulle langa kottar (till mig)!

I morse när vi vaknade så såg husse en ekorre i fågelstugan så matte smög in i vardagsrummet och STÄNGDE DÖRREN rätt framför min nos. Jag fick inte följa med då hon påstod att jag skulle härja runt i soffan och skrämma ekorren så hon inte skulle hinna få en bild på den. Hon smög fram till fönstret men tydligen var hon inte så smidig som hon skulle önska eftersom ekorren snabbt for iväg. Det blev ingen bild på ekorren, ha!

Faan, slääp in mig nu...

Sen gick vi i alla fall på promenad och när vi kom förbi Lusbäcken forsade det jättemycket. Matte ville att vi skulle gå ner till bäcken för att se hur jag skulle reagera. Jag tittade lite på vattnet, skittråkigt!

Men sen hittade jag en smarrig, blöt grästuva som jag skakade livet ur. Det var roligt! Men säg den lycka som varar... Tydligen råkade jag skvätta i husses öga och då var det slut på naturromantiken. Vad hade de förväntat sig att jag skulle göra vid bäcken? Att jag skulle skrika av glädje, dra fram badbyxorna och göra ett simhopp från en sten? Skulle inte tro det...

När vi kom hem fick jag ett nytt ben och lite gos från husse, de är kanske inte så tokiga ändå min husse och matte fast de har lite galna idéer ibland...

En stor kille...

Jag börjar bli en stor kille nu säger husse och matte, jag är t.ex. jätteduktig att springa med en pizzakartong i munnen. Jag har tänkt över mitt yrkesval så nu funderar jag på att bli pizzabud! Jag springer så snabbt så pizzorna kommer inte att hinna kallna.


Om jag inte råkar se något intressant på vägen och tappar taget förstås...




Eller bestämmer mig för att kolla om det verkligen är en Hawaiipizza i kartongen, hur smakar en sån pizza tro? Mmmm, ananas... det vattnas i munnen. Nej, jag är ju en stor kille så jag förstår nu att det aldrig skulle gå att jag blev pizzabud.



På kvällarna blir det ljusare och ljusare på våra promenader, igår var det riktigt ljust vid 18.30 tyckte matte och husse.

Men jag bryr mig inte om sådant som ljus eller mörker, jag är bara intresserad av vad som ligger på marken. Min matte och husse liknar mig vid Ringaren av Notre Dame, de ser bara en ryggknöl när min nos är limmad vid marken. Vadå, jag är ju en stor kille nu och stora killar måste faktiskt få lukta på marken och kolla av så inga andra fjantar försöker pinka över mina revir!

När kommer han då?

Hoppsan, här har visst andra armstödet blivit söndertuggat men det kan jag inte rå för. Allt är husses fel. Så här var det. En dag berättade husse att jag kanske skulle få en whippetkompis till sommaren om matte och husse kunde hitta en trevlig valp som passade.

Jag vet inte hur långt det är till sommaren så jag brukar stå och titta ut genom fönstret och se ifall han kommer snart. Det blir stora nosavtryck på fönstret.

Jag tittar och tittar men jag ser ingen kompis...

Det är jobbigt att stå och titta efter någon som aldrig kommer, och långtråkigt! Det är alltså därför jag har bitit på armstödet så husse ska förstå hur tråkigt det är att vänta. Allt är husses fel, dumma husse!